den här dagen var inte en av mina favorit dagar!

när jag kom hem inatt så såg jag att jag hade missat en av mina favoritfilmer - den gröna milen. så det hela började med att jag nästa grät mig till sömns inatt eftersom jag var tvungen att sätta mig och kolla på den mitt i natten! (gråter ALLTID till den, och har säkert sett den över 20 gånger!). sen efter att jag väl hade somnat så vaknar jag lite då och då under hela natten och bara känner vilken ilska som börjar byggas upp inom mig. så när jag väl går upp vid klockan 12 så är jag rasande. verkligen skitförbannad...

så jag bestämde mig för att ha en tyst dag och se om det hela gick över efter några timmar. men icke! min mamma kom hem efter att ha varit borta sen i torsdags, och hon var tydligen också arg över något. så självklart börjar hon skrika och dryga mot mig, men jag hade ju bestämt mig för att ha min tysta dag så jag fortsätter att vara tyst. men till slut fick jag nog, jag var trött på att höra att allt var mitt fel och att jag aldrig kan skärpa mig och växa upp. så jag skrek

jag har nog aldrig skrikit som jag skrek just i den stunden. hela min röst blev till det värsta oljudet man kan tänka sig. jag skrek för allt jag tycker är jobbigt, och för allt jag är ledsen och arg över. jag skrek, mamma skrek. hon sa till mig att dra härifrån.

då slutade jag skrika.
men fan va skönt det var!!

för ett tag försvann alla tankar jag hade.
men såhär på kvällskvisten efter att jag rakat mina ben så att dom är alldeles lena, så kommer tankarna tillbaka. kanske ska lägga mig och skrika lite i en kudde och se ifall det går över. då kanske jag får sova!