Jag knappade in på Pontus de Wolfe's blogg och möttes av den här extremt vackra texten som han ägnat till sin fru Elsa Billgren. Behöver jag säga att jag fick tårar i ögonen?

I morgon firar jag och Hon vår första bröllopsdag, exakt ett år efter att vi sprang ut på stadshustrappan med riskornen sprayande ned från alla håll och kanter. Hon där som själv sken igenom som en solkatt på vårens första dag och gjorde mig spritt språngande galen. Som fick mig att vilja tro på kärlek och dela absolut allt. Som fortfarande gör mig galen varje dag, och livet ack så spännande. Tro på kärlek är också tro på framtid, och det är den tillsammans med Dig som gör allting så spännande.
365 dagar är inte så länge om man slår ut det över ett helt liv kanske. Men räknar man dem som de första av vårt gifta liv tillsammans, uppgår de rent utav till 100 %! Vi hade ju varit ihop en hel del dagar dessförinnan också; hela 365 st faktiskt. Det är helt allright som prövotid.
Nu är det ju inte giftermålet i sig som är det jag begeistras av, utan det är ju av dig, Elsa Billgren. Du får poesin i mitt hjärta att springa till liv genom att du visar mig världens alla hemligheter och glädje och mystik. Du är tjejen jag vill va med, som jag vill svänga runt på ängen i midsommarsolen och skaffa barn med och älska. Du är bäst, och efter dig ingen.
Pirret leker som champagnebubblor, och nu ska vi ut och leka i nattlivet. Jag kommer skina stolt tills folk himlar med ögonen; det kan de gott få göra. I know they know.
Så puss på dig Elsa min skatt. Mina två år med dig hittills har vart de bästa i mitt liv.