jag förstår inte varför det förflutna alltid ska följa efter en som en liten svans. varför får man inte glömma? det är som att bli överfallen varenda gång det förflutna kommer nära. jag kommer inte undan. jag måste gå runt och vara rädd att mitt förflutna ska dyka upp bakom varenda litet hörn, för att jag kan inte gömma mig. men jag borde inte behöva gömma mig. jag borde inte behöva vara rädd. jag borde få möjligheten att glömma, precis som alla andra. jag borde inte behöva leva i nuet och i det förflutna.