Jag fick precis skjuts hem av en vän, en vän som jag trodde att jag hade tappat och bara behållt som en ytlig bekantskap. Bilturen bevisade motsatsen.

Han berättade och sa mycket som gick rakt till mitt hjärta och som betydde mer än något betytt på mycket länge. Att nu få veta att han bryr sig jävligt mycket om mig, och att han kommer ihåg allt och lyssnar på mig när jag inte tror det. Att han snappat upp grejer som jag trott bara har flugit förbi. Just nu känns det som att det är han som bryr sig mest, konstigt nog...

Jag har känt honom i ungefår 10 år, och under dom åren har det hänt mycket. Det finns många minnen, både dåliga och bra! Men att han betyder mycket för mig, även om det mesta av vår vänskap faktiskt finns i det förflutna, det kan aldrig försvinna!

Känner mig väldigt känslig nu, men var tvungen att skriva detta. Jag vet inte för vem jag skrev det, om det var för honom eller för mig. Det var bara tvunget att komma ut!

Att ha en sån vän som honom, det är det som livet handlar om! Resten kan man skita i . . .