När jag var liten så hade vi en Papillon som hette Max, och oj vad han var söt! Vi kallade honom för äckliga lilla gubben för att han var så äcklig och aldrig lyssnade. Ibland kunde han även få dampryck och ifrån att ligga helt still kuta runt runt i ett rum. Mina tankar på att skaffa en hund blir bara större och större, speciellt efter vi var tvungna att avliva min bebis för några veckor sedan. Ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag att jag nog vill ha en papillon igen, men vill försöka hitta någon som inte har så enorma toffsar på öronen, tycker det ser lite löjligt ut och Max hade knappt några toffsar alls.