Sitter här i min soffa alldeles ensam och tittar på Skavlan. Slog dock över en stund på idol, och fick ett sådant sug av att stå på scenen och bara sjunga. Samla ihop mina fina vänner och dra av lite sköna låtar och bara släppa allt, jag vill inte tänka, jag vill inte känna, jag vill bara va i ett fantastiskt kaos på scenen!

Igår stod jag på scenen tillsammans med fina vänner och spelade på öppet hus på min skola. Det var inte min bästa gång jag stått på scenen, men det var en känsla som tog över mig. Jag släppte allt och bara log och kände mig full och tom på allt på samma gång. Jag kände det som att jag kan det här, jag vet hur man gör. Jag kan min grej.

Sen var kvällen slut, och det blev morgon. Jag skulle ha pianolektion och där kunde jag inte alls min grej längre. Jag har mina stunder och det är dom jag lever utav, det är dom jag längtar till och det är dom jag vill fortsätta känna igenom hela livet! Det behöver inte vara musik som gör det, men jag vill bara ha någon slags garanti över att jag kommer få känna de känslor genom livet. Låt de aldrig ta slut.

O jusste, jag har ont i magen. För jag drack gammalt vin. PUNKT